Du är inte ensam, vi alla är männskliga, men gör det rätta om du kan

En sak jag tänker på mycket är att vi är mänskliga. Vi är olika varandra men ändå så lika. Gör vi misstag och fel så har andra gjort detsamma. Alla gör fel någon gång i livet men vi lär oss också av det, fast det kan ta tid eller inte.
De gånger när jag gjort fel har jag riktat det mot mig själv, fast det inte bara är jag som är skyldig. Jag fungerar så, jag vill aldrig såra någon eller göra någon illa därför tar jag det på mig.
Men man måste ändå förstå att man är männsklig, vi växer, barn som vuxen. Vi blir säkrare i oss själva.
Jag vill inte mena något illa, men ofta är det människor runt en som gör en sak större än vad det är.
Taskigt!
Vissa behöver hjälp att förstå sina fel och misstag, andra förstår det derekt.
Vi är inte mer än människor.
Första mötet med någon kanske inte är det bästa, men ge den människan en till chans, de hade du velat.

Avundsjuka.
Avundsjuka finns och kommer alltid att finnas.
Vissa människor riktar så mycket skit om den människan de egentligen vill vara som. Och det förstår jag inte. Jag ser ingen ide i att kasta den skiten.

Min teori:
Jag tror människor inte kan se, de kan inte se sig själva eller de dem är avundsjuka på. Men då måste de förstås höja sig själva men de kan de inte. Därför trycker de ner de fina hos en annan människa. Vill få den nere så att den själv är högre.
Men sanningen är ju att den människan som gör detta har sänkt sig själv ännu mer, medan den också sänkt de som den var avundsjuk på.
Allting blir ju bara HELT FEL!
Vad har man lyckats med?
Att sjunka ännu mer?

Istället:
Den man ser det man också vill ha något hos, lär dig av den personen. Du kanske inte kan få personens utseende eller kläder eller de du vill ha, men om man ger den personen lite kärlek istället så höjs båda.
Klarar man inte det, var tyst, men göm dig inte framför en skärm.
Va inte rädd för att visa det som du tycker är fint hos någon.
Och snälla kom ihåg att alla är vi lika trots att vi är olika.