Okej, nu fÄr ni bara hÀnga i mitt huvud ett tag, allt jag skriver kommer ju dÀrifrÄn, pÄ nÄgot sÀtt. Och som jag har för Mig att jag skrev jÀtteflummigt hÀr för nÄgra dagar sedan sÄ kan jag komma pÄ mig sjÀlv med att tÀnka att det Àr sÄ konstigt allt ihop. Börjar tÀnka sÄ jag blir lite snurrig nÀstan, haha.
Livet som mÀnniska Àr bara sÄ konstig, sÄ mycket jag fortfarande inte vet. ibland gör jag saker som jag inte ens tÀnker pÄ att jag gör. Jag kommer inte ihÄg vissa saker jag tÀnker för att de sakerna jag gör Àr sÄ inövada, sÄ sjÀlvklara. Som att gÄ till rummet eller Àta med kniv och gaffel. Ibland undrar jag nÀstan om det verkligen Àr jag som gör allt sjÀlv? Jag menar tÀnk vad mycket kroppen, hjÀrnan a vad det nu Àr vet. Det Àr ju iochförsig en del av mig men det Àr nÀstan lÀskigt.
T.ex. TĂ€nker jag att jag ska gĂ„ till sovrummet sĂ„ gör jag det, men jag tĂ€nker ju aldrig pĂ„ att jag TĂNKER att jag ska GĂ
till sovrummet, jag bara gör det. SÄ svÄrt att förklara, WOW liksom, har jag kommit pÄ att man gÄr till sovrummet? Jag menar bara att det Àr sÄ mycket vi gör som vi inte Àr medvetna om att vi gör.
Skriver sÄ osammanhÀngande nu. Men, men. Det jag just nu försöker öva pÄ Àr att leva i nuet, nÀr jag inte Àr pÄ tvÄ platser samtidigt, alltsÄ nÀr jag inte Àr bÄde dÀr jag Àr och dÀr jag Àr i huvudet, som ofta Àr tvÄ olika platser. Jag klarar det ibland och dÄ kan jag börja tÀnka pÄ hur vackert ljuset reflekteras mot löven, hur underbart tystnad lÄter, hur varmt solen vÀrmer, hur fÄglar lÄter. Men det kan ÀndÄ kÀnnas som att jag gÄr i en film, som att jag faktiskt inte upplever allt det. SÄ dÄ tÀnker jag att jag kanske ska bli mer nÀrvarande i stunden ocksÄ? Kan typ inget om detta, bara teorier och Kanske pratar om samma sak egentligen och vet inte vart jag vill komma med det. Men ibland förundras jag över hur lÀtt men sÄ kompliserade saker Àr beroende pÄ hur lÄngt vi vill ta vÄra frÄgor.
SĂ€tter mig nog pĂ„ balkongen med matten đ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar