Läxor, nej tack.

Kan ni känna sådär ibland att ni inte kan göra läxorna. Om ni satte er ner och försökte så skulle det vara som att titta ner i ett djupt hål och ni fattar ingenting. Det blir så ofta för mig. Jag måste typ alltid göra något annat först som lixom tecker hålet. Jag kan städa, eller titta på tv eller ta en promenad men läxorna. De är som ett stopp. På tisdagar har jag inga aktiviteter och det är då jag försöker göra mina  läxor. Vad tror ni jag gjorde då? Inte läxorna iallafall. Jag tittade på film. Tanken va omöjlig att jag skulle försöka sätta mig och kolla på papper med ord och siffror på ett språk som inte fins i huvudet just då. Samtidigt ser man läxberget växa, man får ångest. Men vad gör man? Jag tänker, det löser sig. Jag löser det. Jag gör det sen, världen går inte under för att jag tar en lååååång paus. Nej, det gör den inte.